Dags att tänka undervisningsdesign baklänges?

Jag har arbetat som lärare på grundskolan, gymnasiet och universitetet i drygt 20 år. Men det är först de senaste åren jag fått upp ögonen för det mest grundläggande problemet i svensk skola och som jag själv levt med och blundat för. Det är ett problem som alltid har funnits. Orsaken till att problemet inte har lösts är samma orsak som Simone de Beauvoir uppmärksammade i Det andra könet gällande kvinnors situation. Där frågar hon sig retoriskt varför kvinnor inte frigör sig och revolterar mot den patriarkala dominans som de så uppenbart utsätts för. Svaret är lika överraskande som självklart – det finns ingen startpunkt för underordningen, det har aldrig varit på annat sätt. Vad är då det mest graverande med undervisningen i skolan och som alltid har varit så? Jo, eleverna minns alldeles för lite av det vi vill lära dem. Det ska tilläggas att problemet är särskilt besvärande i so- och no-relaterade ämnen. Det är som Oliver Caviglioli antyder i en intervju: Att minnas har nästan aldrig varit intressant i skolan eller rörande elevers lärande.

Det är faktiskt synd att elever minns överhuvudtaget. Det menar jag förstås inte men hade deras lärande varit likt tabulae rasae efter genomgången ämnesutbildning skulle vi omedelbart ta itu med problemet. Nu nöjer vi oss med att de minns till ett prov eller en slutredovisning. Därefter startar ett nytt arbetsområde som sällan bygger på det föregående. När ett läsår är slut så är ett A på höstens första arbetsområde fortfarande lika mycket värt trots att eleverna glömt det mesta. Betyget motsvarar vad elever kunde tidigare, inte vad de kan när en kurs är slut. Kunskaperna som motsvarar elevers slutbetyg är som kejsarens nya kläder.

Själva grundtanken med utbildning har uppenbart aldrig infriats, men varför är det så få som reagerar? Återigen – något som alltid varit en självklarhet är svår att uppröras över. Vill vi att elever ska minnas det vi vill lära dem krävs ett paradigmskifte och en strukturomvandling av ämnesundervisningen. All undervisningsplanering måste riktas mot den sista månad som eleverna läser ett ämne. Vad de då ska kunna göra med sina kunskaper och vilka kunskaper som måste vara införlivade, själva kunnandet för att tala med Ingrid Carlgren, måste vara tydligt och klart formulerat. Därefter designas undervisningen utifrån en genomtänkt progression mot slutmålet och på ett sätt som överensstämmer med hur minnet fungerar. Så förhåller det sig inte idag. Så låt oss därför börja tänka kunskapsprogression på det sättet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.