Kan elever det vi vi vill att de ska kunna?

Tänk om jag kunde fråga en kollega, vad är det dina elever kan nu efter kursen och sen vara säker på att de faktiskt kan det. Då skulle jag kunna bygga vidare på deras kunnande och utöka deras förståelsehorisont av världen.

Om jag idag som samhällskunskapslärare får ett jakande svar på ovanstående fråga av en kollega i historia att de har kunskap om de första högkulturerna runt Tigris och Nilen, så förhåller det sig nästan alltid så att eleverna har glömt det. De har haft kunskapen i korttidsminnet för knappt ett år sen, men nu, när till och med deras betyg grundats på kunskap de haft men inte längre besitter, är minnet av högkulturerna som ett svart hål.

Där står jag med min ambition att påbörja en undervisning om skillnaden mellan stats- och klansbaserad samhällsorganisationer där det skulle varit ypperligt att bygga vidare på deras kunskap om några av de första statsbildningarna i vår historia.

Borde det inte vara ett minimikrav att eleverna minns det vi vill att de ska kunna? Eller är det så att vi inte har formulerat tydligt nog vad vi vill att eleverna kan när de kan det vi vill att de ska kunna?

Om vi formulerade vad elever ska kunna när en kurs eller ett ämne är slut och hanterar kunskapen enligt vetskapen hur kunskap sätter sig i långtidsminnet vore det ju alldeles ypperligt. Så varför gör vi lärare det inte? Eller är det bara jag som slarvar?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.