Framplockningsmetoder för bättre lärande

Utbildningspsykologi och kognitionspsykologi har haft ett massivt inträde i skolans värld de senaste åren. Det med rätta. Men som så ofta i skolans värld när något blir en hype och vi tycker oss lära något nytt är det en chimär eftersom vi alla luras av den starka drift som vår konfirmationsbias utgör. Eller som det uttrycks i förordet till Steven Katz, Lisa Ain Dacks och John Malloys utmärkta bok Intellegent och lyhört ledarskap i skolan: ”Som författarna konstaterar stryker de flesta av oss bara under det vi håller med om när vi läser en bok [eller tar till oss ett nytt teoretiskt perspektiv], sällan det som stör oss, det som ger oss huvudbry – det som i själva verket är ett nytt sätt att tänka eller förstå, ett frö till lärande.”

Under några år har jag som många andra lärare fördjupat mig i teorier och metoder som utbildnings- och kognitionspsykologin bidragit med. Jag har i ett kort dokument presenterat några framplockningsmetoder som kan leda till att elever minns det vi vill lära dem. Men att enbart använda metoderna utan att syna sin egen undervisning i helhet riskerar att leda till vad författarna ovan varnar för. Jag har därför försökt bädda in metoderna i en större teoretisk kontext där utbildnings- och kognitionspsykologin också kan bidra till en förändrad undervisningsdesign. Om du läser dokumentet missa då inte heller det lilla stycke som handlar om ett ämnes faktakunskaper. När det gäller so- och no-inriktade ämneskunskaper är nämligen urvalet av kunskaper helt central. Där har vi lärare ett stort arbete framför oss. Kanske, och förhoppningsvis, blir det nästa hype i skolvärlden. Det kan vi i alla fall hoppas om vi nu vill verka för att bilda våra medborgare. Nog om det. Här kommer länken till framplockningsmetoder.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.