Dags att gå från en uppgiftsbaserad till en kunskapsbaserad undervisning?

Kan kunskapsbaserad undervisning vara ett paradigmskifte i sättet att förstå ämnesundervisning inom so- och no-orienterade ämnen? Merparten av den undervisning som bedrivs idag tycks vara uppgiftsbaserad. Vad innebär då det? Låt mig exemplifiera med ett idealtypiskt exempel. Med idealtypiskt ämnar jag alltså att beskriva två renodlade sätt att hantera undervisningsupplägg och bedömning. Det kan alltså förekomma en mix av dem. Huruvida en mix är önskvärd eller ej får stå oskrivet.

Uppgiftsorienterad undervisning

En uppgiftsorienterad lärare läser kunskapskrav och centralt innehåll och försöker utforma uppgifter utifrån de ämnesområden som tycks framträda ur dokumenten eller som utgör innehållet i en bestämd lärobok. För varje ämnesområde skapas en eller flera uppgifter. Sedan avslutas området med ett prov, inlämningsuppgift eller redovisning av något slag och som av många lärare betygsätts. Därefter påbörjas nästa ämnesområde och nya uppgifter och därefter återigen ett nytt avslutande prov eller någon annan form av examination som betygsätts. Så fortgår sedan hela kursen eller ämnet. Läraren försöker i slutet av kursen/terminen summera elevernas kunskaper eller snarare elevens uppgiftsprestationer under året. Vad eleven kan vid kursens eller ämnets slut är inte så intressant. Lärarens huvudsakliga förarbete handlar om att hitta på uppgifter och avslutande examination till varje ämnesområde. I en uppgiftsbaserad undervisning står görandet i centrum. Den uppgiftsbaserade undervisningen baseras främst på tradition och beprövad erfarenhet.

Kunskapsbaserad undervisning

En kunskapsbaserad undervisning å sin sida börjar från andra hållet i styrdokumenten. Läraren läser syftet, målen och centralt innehåll. Därefter försöker läraren ringa in vilka de centrala faktiska och konceptuella kunskaperna är i ämnet. Det vill säga sådan kunskap som utgör ämnets kärna och viktigaste teoretiska/generella kunskaper som kan löpa som en röd tråd genom alla ämnesområden. De utvalda kunskaperna bör äga vad som i didaktisk litteratur benämns som transferkapacitet, det vill säga kunskap med hög överföringskvalitet och som därför är förklaringar i ett ämnes många olika områden. Vissa konceptuella kunskaper är helt avgörande för att förstå ett ämne, alltså kunskaper som på ett grundläggande sätt påverkar ett ämnesområdes samtliga händelser och fenomen. Medan andra konceptuella kunskaper utgör ett enskilt ämnesområdes mest centrala kunskaper, men som inte kan användas inom ämnets samtliga områden.

När arbetet är klart med att finna ut ämnets faktiska och konceptuella kunskaper ska dessa interfolieras (se Didau 2017:254-60). Det innebär att de avgörande kunskaperna fördelas över hela kursen eller ämnet på ett sätt så att det blir en bra progression där varje ämnesområde är en nödvändig pusselbit för att eleverna ska kunna förstå hela ämnespusslet när kursen eller ämnet är slut. De mest centrala faktiska och konceptuella kunskaperna löper då som en röd tråd under hela kursen. De både repeteras och fördjupas i varje ämnesområde. När detta är klart gäller det att komma på varierande uppgifter där samma men utvecklade faktiska och konceptuella kunskaper används på varierande empiriska exempel. Uppgifterna är alltså ren ”träning” för eleven. Uppgifterna kan och bör varieras så att de både åskådliggör den nödvändiga kunskapen och kanske till och med upplevs som lustfyllda och spännande för eleven. Prov eller annan examination vid slutet av ett ämnesområde är en kontroll för såväl elevens lärande och lärarens undervisning. Dessa betygsätts inte. Mycket regelbundna och tidsmässigt korta tester förekommer också som övning för att snabbt plocka fram kunskaperna ur minnet. Vilket på lång sikt gynnar lärandet och etablerandet av de utvalda kunskaperna (se Jonsson & Nyberg 2020).

I slutet av kursen eller ämnet tar läraren reda på vad eleven kan och betygsätter elevernas kunskaper. I en kunskapsorienterad undervisning står lärandet i centrum.

Nedan har jag klippt ihop några goda råd från John Dunlosky och Katherine Rawson. Länken till hela artikeln hittar du här: https://www.apa.org/pubs/journals/features/stl-0000024.pdf

Here are a few pointers on how to use practice tests while teaching.

  1. One is to select the most important concepts, ideas, and content for practice tests [factual och conceptual knowledge]. It makes no sense to choose content willynilly for practice testing, because limited time is available for testing during a class period. Instead, we must decide what is most important for our students to learn and then emphasize these decisions by testing them on this content prior to higher stakes exams.
  2. To get the most out of these practice tests, make sure that they are delayed sometime after the content is covered, so that students must retrieve (or construct) the answers from long-term memory (Cull, 2000; Pavlik & Anderson, 2005).
  3. In line with this recommendation, practice tests that require reconstruction of correct answers from long-term memory tend to produce larger benefits than those that require recognizing the answers (Carpenter & DeLosh, 2006; Glover, 1989). So, if possible, it is better to use free recall or short-response formats than those based on recognition, such as some multiple-choice questions do. Do not rule out using multiple-choice practice tests, however, because multiple-choice questions can be written that still require retrieval from long-term memory, and using a few at the end of each class (with feedback) or during a preexam review can improve students’ performance on the tested content on later exams (McDaniel, Agarwal, Huelser, McDermott, & Roediger, 2011; McDermott et al., 2014; Roediger et al., 2011).
  4. Providing students with feedback about the correct answers is beneficial, and the timing of the feedback can matter, too. In contrast to our intuitions, it appears that delaying feedback is best in that it can lead to greater gains than providing feedback immediately after students answer a practice question (for a recent review and demonstration of the benefits of delaying feedback in an engineering course, see Mullet, Butler, Verdin, von Borries, & Marsh, 2014).
  5. Your students will benefit even more from feedback when you explain why answers are correct or incorrect (Butler, Godbole, & Marsh, 2013; Moreno, 2004; Moreno & Mayer, 2007). Such explanatory feedback may not only enhance performance compared to providing corrective feedback alone (i.e., indicating whether an answer is correct or not) but also increases the chances that students will perform better on transfer tests of the content—a major educational goal for almost any domain.
  6. What about spaced practice? One of the most powerful ways to enhance students’ retention of important concepts is to return to those concepts across time (for an extensive review, see Cepeda, Pashler, Vul, Wixted, & Rohrer, 2006). You can space exposure to content in numerous ways, such as reviewing a few of the most important concepts from a lecture at the end of each class or reviewing those concepts at the beginning of the next class. The former involves spacing within a class, and the latter involves spacing across classes. Both should enhance students’ learning of the repeated content, but the longer interval between classes will likely work better for enhancing long-term retention. You can combine the benefits of both spaced practice and testing—a powerful duo in the fight to improve student achievement— by repeating some of the practice test questions across classes.

Although we are unaware of any large-scale evaluation of whether using these scaffolds (e.g., training students to schedule time to incorporate spaced practice and testing) will improve student achievement, the outcomes from many investigations (Cepeda et al., 2006) suggest that if they use spaced practice throughout a course, they should be already set for success the evening before each exam.

Vill du läsa mer om Kunskap, lärande och undervisning har jag skrivit en text om det. Den kan ses som ett debattinlägg, men där argumenten baseras på vetenskapliga studier. Men naturligtvis tolkade utifrån min egen förståelseram.:)

Sent ska det viktiga ta plats

I ganska exakt tjugo år har jag varit smått besatt av att utveckla min undervisning. Det är många didaktiska modeflugor jag hoppat på under åren. Men det är endast de senaste fem åren jag intresserat mig för skolans absolut viktigaste frågor. Visserligen kan jag ha fel, det har jag haft förr. Men följande frågor kan jag inte förstå som annat än de mest centrala för att utveckla en kvalitativt bra undervisning. Frågor som läraren behöver grunda i vetenskap så långt det bara är möjligt:

  1. Vilken kunskap bör elever lära i mitt ämne? (och så den viktigaste följdfrågan) Varför just den kunskapen?
  2. Hur lär elever bäst den kunskap jag bestämt att de ska lära i mitt ämne?

Under lika lång tid som jag ställt dessa frågor har jag författat en bok som heter Kunskap, lärande och undervisning där jag besvarar frågorna och grundar dem i vetenskapliga studier. Kanske kan någon annan lärare vara intresserad av just dessa tre storheter? I så fall kan kanske en och annan tanke i boken vara just tankeväckande. Men som David Didaus eminenta titel på en av hans lika eminenta böcker lyder: Tänk om allt du vet om utbildning är fel? För just så kan det ju faktiskt vara.

Kunskap, lärande och undervisning

Under senaste 20 åren har jag tagit del av vetenskapliga studier om kunskap, lärande och undervisning. Samtidigt har jag testat rönen i mitt klassrum. Nu finns mitt läsande och praktiserande samlade i en digital bok som jag delar här på min hemsida. Bokens två första kapitel om kunskap och lärande är teoretisk och är en sammanställning och tolkning av alla de böcker och artiklar som jag läst under åren. Det sista kapitlet handlar om undervisning och är en sammanfattning och slutsatser av de två första kapitlen kopplat till undervisningspraktiken. I sista kapitlet presenterar jag även den undervisningsdesign jag tillsammans med kollegor faktiskt bedriver utifrån de vetenskapliga rönen. Om boken kan få andra att inspireras är det mitt lilla bidrag till skolvärlden. Här finner du den: Kunskap, lärande och undervisning.